Frågor och svar
ANSVARSFRISKRIVNING: Detta dokument har utarbetats av kommissionens avdelningar och medför inga skyldigheter för Europeiska kommissionen. Endast Europeiska unionens domstol har behörighet att avgöra hur EU-rätten ska tolkas.
Artikel 5.1 b i förordning (EG) nr 1071/2009 i dess lydelse enligt förordning (EU) 2020/1055
Gällande regler: ”För att uppfylla kravet [att vara faktiskt och fast etablerat i en medlemsstat] i artikel 3.1 a ska företaget i etableringsmedlemsstaten (…) organisera sin fordonsparks verksamhet på ett sådant sätt att det säkerställs att fordon som företaget förfogar över och som används vid internationella transporter återvänder till ett av driftscentrumen i den medlemsstaten senast inom åtta veckor efter avfärden” (artikel 5.1 b i förordning (EG) nr 1071/2009)
Den här regeln gäller
- motorfordon eller fordonskombinationer som används för internationell varutransport för annans räkning och som lämnar etableringslandet och står till förfogande för företag som bedriver godstransporter på väg i den mening som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 1071/2009 och är registrerade eller tagna i bruk och har tillstånd att användas i enlighet med lagstiftningen i det land där företaget är etablerat
- motorfordon byggda och utrustade på sådant sätt att de är lämpliga att transportera fler än nio personer, inklusive föraren, och avsedda för detta ändamål, när de används för internationell persontrafik mot betalning.
Enligt artikel 1.4 i förordning (EG) nr 1071/2009, och om inget annat föreskrivs i nationell rätt, gäller dock den här regeln inte företag som bedriver yrkesmässig trafik enbart med
- motorfordon eller fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikt på 2,5 ton när det gäller företag som utför godstransporter på väg
- fordon som används av företag som bedriver persontransporter på väg uteslutande i icke-kommersiellt syfte eller som huvudsakligen bedriver annan verksamhet än persontransporter på väg(1)
- motorfordon med en högsta tillåten hastighet på 40 km/tim.
(1) Alla vägtransporter för vilka ingen direkt eller indirekt ersättning mottas och som inte direkt eller indirekt genererar någon inkomst för fordonets förare eller för någon annan och som saknar koppling till yrkesmässig verksamhet ska enligt förordningen anses som transporter uteslutande i icke-kommersiellt syfte.
Ett fordon ska återvända till ett av driftscentrumen i det land där företaget som förfogar över fordonet är etablerat.
Etableringslandet är det EU-land där företaget är etablerat, även om den trafikansvariga kommer från ett annat land (artikel 2.8 i förordning (EG) nr 1071/2009). I artikel 5 i förordningen fastställs kriteriet att företag som bedriver yrkesmässig trafik måste vara faktiskt och fast etablerade i ett EU-land. Det är också det land som beviljade företaget tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt artikel 11.1 i förordning (EG) nr 1071/2009.
Kravet anses inte vara uppfyllt om ett fordon återvänder till en filial eller ett dotterbolag i ett annat EU-land än etableringslandet.
Ett fordon kan återvända till samma driftscentrum varje gång eller till olika driftscentrum i det land där företaget är etablerat.
I förordningen sägs inget om hur länge ett fordon måste vara tillbaka, så det kan alltså återvända för bara en kort tid under förutsättning att de körtider som fastställs i förordning (EG) nr 561/2006 följs.
I enlighet med skäl 8 i förordning (EU) 2020/1055 kan transportörerna för att optimera sin verksamhet planera för återvändandet så att det går att kombinera med viss verksamhet som måste utföras, som underhåll av fordonet, teknisk inspektion eller transporter som avslutas i etableringslandet.
Dessutom bör kravet på att återvända till etableringslandet inte innebära att ett visst antal transporter måste utföras i etableringslandet eller på annat sätt begränsa transportföretagens möjlighet att erbjuda tjänster på hela den inre marknaden. Cykeln för sådana återvändanden bör synkroniseras med transportföretagets skyldighet enligt förordning (EG) nr 561/2006 att organisera sin verksamhet på ett sätt som gör det möjligt för föraren att återvända hem åtminstone var fjärde vecka, så att båda skyldigheterna kan uppfyllas genom att föraren återvänder med fordonet minst varannan fyraveckorscykel.
Förordningen säger inget om hur ett fordon ska återvända. Det kan därför tas hem med andra transportmedel, till exempel tåg, färja eller biltransport, antingen för hela eller delar av resan.
Ett fordon ska återvända till ett av företagets driftscentrum i etableringslandet senast åtta veckor efter att det lämnade landet.
Enligt EU-reglerna för beräkning av perioder, datum och tidsgränser börjar åttaveckorsperioden kl. 00.00 dagen efter det att fordonet lämnade etableringslandet och slutar vid utgången av samma veckodag åtta veckor senare(1). Fordonet ska alltså vara tillbaka på något av företagets driftscentrum i etableringslandet senast kl. 23.59 samma veckodag åtta veckor senare.
Om fordonet till exempel lämnar etableringslandet någon gång under tisdagen den 29 mars 2022 ska det vara tillbaka på något av företagets driftscentrum i etableringslandet senast kl. 23.59 onsdagen den 25 maj 2022.
(1) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister.
Enligt EU:s regler för att beräkna perioder, datum och frister(1) gäller följande: Om den sista dagen i en frist uttryckt i veckor infaller på en lördag, söndag eller allmän helgdag så upphör den fristen vid utgången av påföljande arbetsdags sista timme. Med tanke på att skyldigheten gäller återvändande till etableringslandet beaktas enbart helgdagar i det landet.
Om ett fordon lämnar driftscentrumet i etableringslandet någon gång under fredagen den 25 mars 2022 skulle åttaveckorsperioden egentligen sluta lördagen den 21 maj 2022. Men eftersom den sista dagen i den perioden är en lördag anses perioden sluta kl. 23.59 nästa arbetsdag, dvs. måndagen den 23 maj.
(1) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister.
De behöriga myndigheterna i det EU-land där transportföretaget är etablerat måste utföra nödvändiga kontroller för att verifiera och övervaka efterlevnaden av kravet i artikel 5.1 b i förordning (EG) nr 1071/2009. De behöriga myndigheterna i andra EU-länder där fordonen är aktiva bör också kontrollera om kravet efterlevs. De kan då använda alla proportionella och effektiva metoder för att kontrollera att kravet efterlevs. Transportföretagen måste kunna visa upp tydliga bevis på att de fordon de förfogar över återvänder till ett av deras driftscentrum i etableringslandet senast åtta veckor efter det att fordonen lämnade landet. De får använda vilka bevis de vill för att visa att kravet har efterlevts. Vid vägkontroller ska företaget alltid ha möjlighet att vid ett senare tillfälle visa att man uppfyller kravet med hjälp av dokumentation och bevis som finns i företagets lokaler. Relevanta myndigheter i det land där transportföretaget är etablerat måste samarbeta med andra myndigheter via IMI-systemet enligt beskrivningen i fråga 9. En fullständig bedömning av bevisen görs av tillsynsmyndigheterna i det land där företaget är etablerat, under överinseende av relevanta rättsliga myndigheter.
I praktiken kan företagen på myndigheternas begäran visa upp valfri handling som visar att fordonet har befunnit sig på företagets etableringsplats någon gång under de senaste åtta veckorna eller var åttonde vecka. Handlingarna kan till exempel vara fraktsedlar eller förarnas färdskrivardata eller tjänstgöringslistor.
Färdskrivardata får användas för att visa att ett visst fordon under de föregående åtta veckorna har återvänt till det EU-land där företaget som förfogar över fordonet är etablerat. För fordon som är utrustade med smarta färdskrivare enligt förordning (EU) nr 165/2014 får färdskrivardata användas för att visa att fordonet har återvänt till ett av företagets driftscentrum i det landet. Kontrollen av färdskrivare kan göras vid vägkontroller eller kontroller på plats i lokalerna, och är ett pålitligt och effektivt sätt att visa att fordonet uppfyller kravet på att återvända.
Vid vägkontroller ska företaget alltid ha möjlighet att vid ett senare tillfälle visa att man uppfyller kravet med hjälp av dokumentation och bevis som finns i företagets lokaler.
När de data som finns i fordonet eller hos föraren inte är tillräckliga för att visa att kravet på att fordonet ska återvända är uppfyllt, ska kontrollen av efterlevnaden skötas i samarbete mellan tillsynsmyndigheten i ett land där företaget är verksamt och de behöriga myndigheterna i det land där företaget är etablerat.
EU-ländernas behöriga myndigheter är enligt artikel 18 iförordning (EG) nr 1071/2009 skyldiga att ha ett nära samarbete och snabbt hjälpa varandra och bidra med annan relevant information för att underlätta genomförandet och tillämpningen av den förordningen. De behöriga myndigheterna i ett land måste svara på informationsförfrågningar från de behöriga myndigheterna i andra länder och kontrollera, inspektera och utreda om vägtransportörer som är etablerade på deras territorium efterlever kravet på faktisk och fast etablering i ett medlemsland, som bland annat omfattar kravet på att fordon måste återvända dit.
Det administrativa samarbetet och ömsesidiga biståndet mellan medlemsländernas behöriga myndigheter sköts via IMI-systemet (informationssystemet för den inre marknaden) som inrättades genom förordning (EU) nr 1024/2012.